kinnquilla

Ja nu är jag hemma hela tiden samtidigt som jag betalar på den där förbannade lägenheten i Örebro. Det var ju synd att det var hela 2 månaders uppsägningstid och att jag inte var smartare att lista ut hur mycket jag behövde vara där. Måste ju städa ur den oxå..guud vad drygt! Men det är skönt att vara hemma med Jocke och Wilma..det är ju så jobbigt att hela tiden längta efter dem!

Idag har jag arbetat på min C-uppsats som handlar om hur enhetschefer vid LSS-boende bedömer situationer där brukaren begår ett brott. Har de möjlighet att anmäla, måste de anmäla eller får de inte anmäla enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, Offentlighets- och sekretesslagen och Brottsbalken?? Otroligt intressant ämne eftersom det inte finns nått svart och vitt utan en massa gråzoner. Men man blir stressad för vi har kortare tid på oss än det ska vara egentligen (pga för många studenter sägs orsaken vara) och sen vill man göra sitt bästa och klara det här. Jag vill ju börja jobba nu och bli rik någon gång haha! Idag har jag och min kursare Ylva som jag skriver med spenderat hur lång tid som helst på att försöka få reda på om det finns en förkortning på en lag som nyligen kommit. Så jag har mailat regeringen, socialstyrelsen och andra kunniga så vi får se hur det går. Det är kanske inte så intressant, men jag har suttit med alla dessa lagar hela dagen och känner att jag behöver komma tillbaka till verkligheten nu!

Jo appropå något annat som jag måste skriva någon rad om är om min tågresa till Örebro igår. Jag åkte typ vid 8 och resa tar nästan 3 timmar. Jag hade tagit med mig härlurar för att lyssna på radio i mobilen, för min podde är i Örebro.När jag kliver på och sätter mig till rätta och packar upp datron och allt ihopa så börjar en unge grina. Det är ju inget fel med det, men den här vägrade sluta! Jag trodde inte att det var sant. Om man är ute bland folk får man ha överseende med att barn gråter och liknande för de kan vara oroliga, hungriga, trötta osv osv. Men det här barnet grät på ett annorlunda sätt, liksom panikartat och mamman försökte hyscha honom, men mest satt hon faktiskt bara tyst och lät honom gallskrika (Knepigt beteende tycker jag). Han var tyst några gången när hon försökte leka med honom, men han blandade skratt med att vrålgrina och skrika NEEEEJ och MIN och NEEEEEJ och sen var det dags för gallskriket igen. Så här höll det på nonstopp till vi kom till Frövi. Och vad är det då, typ 15 minuter till avstigning i Örebro. Plus att det inte gick att lyssna på musik för det finns ju ingen sändning i skogen. Men högt brus i öronen var ljuv musik jämfört med den där pavarotti-ungen från helvete. Jag är inte så känslig på barngråt, men det var något onormalt med det där och att det skulle hålla på så länge. Jag hade ju kunnat bytt vagn, men min erfarenhet säger att barnen brukar gråta en stund och sen sluta så jag satt kvar för jag hade ju allt uppackat vid mig. Åh jag var så trött och irriterad när jag kom fram. Jag fick lite elaka tankar när jag satt där för det var som en jävla tortyr. Måste påpeka igen att jag aldrig varit med om att ett barn skrikit i nästan 3 timmar på ett panikartat sätt utan pauser på mer än mindre än någon enstaka minut. Det kan inte varit normalt. Men sånt här är ju lite känsligt att prata om för har man inga egna barn så "vet" man inte och man "förstår" inte. Slutligen får man en klapp på axel med kommentaren "vänta bara så får du se när du får egna barn". Då vill inte jag ha barn, då köper jag en hamster istället! 

Nej nu avslutar jag det här inlägget med lite roligare saker.
Här är en bild som beskriver hur vår framtid kommer se ut hahaha 
Måste göra ont med dom där påsarna =P

Kram och godkväller!
Nu ska jag ägna hela min uppmärksamhet på Desperata husfruar!